Början på äventyret
I detta nu ligger jag på en hotellsäng i Berlin. Jag flög hit tidigare ikväll, och imorgon flyger jag vidare mot Fuerteventura. Glömde jag säga? Fuerteventura är äventyret. Jag har fått jobb PÅ KANARIEÖARNA. Helt galet.
Flygresan till Berlin var intressant, men ändå långtråkig. Jag har aldrig flugit själv förut, bara med familj eller vänner. Sällskapet gör att man har kul på resan, gör resan till en del av det roliga. Att flyga själv är astrist. Först sitta utanför gaten mellan incheckning och boarding. Jag läste Henry (Svenska Röda Korsets medlemstidning) så långsamt jag kunde. Sedan själva flygresan. Läste klart Henry och bytte sedan till en bok jag fick i studentpresent (som jag pinsamt nog inte läst ut än) (försvarar mig med att det är en tankebok full med logiska resonemang osv) (men jättespännande och intressant och läsvärd).
Jag trodde att jag skulle vara lite flygrädd, speciellt eftersom jag var själv. Vet inte vad jag skulle ha fått det ifrån, jag har nog aldrig varit särskilt flygrädd tidigare. Men, det är bra att gardera sig, liksom. Inga problem! Jag satt på flyget och tänkte 'varför fick jag för mig att det här skulle vara läskigt?'. Både start och landning gick utmärkt.
Det var ungefär världens längsta väntetid innan bagaget äntligen kom, men jag hade tur och hade en av de första tio väskorna. Började gå ut och möttes av ett hav av folk som väntade på sina nära och kära. Log för mig själv och gick vidare samtidigt som jag tänkte att det här är mitt äventyr. Bara mitt. Tog en taxi till hotellet jag bokade tidigare idag, checkade in, lämnade väskan på rummet och sen gick jag ut för att leta mat. Kom på ungefär mitt under flygresan att jag varken ätit lunch eller middag, så det var lite på tiden. Hittade pasta på ett kebabställe i tunnelbanestationen på hörnet, som jag tog med mig "hem" till hotellrummet och åt i sängen.
Flygresan till Berlin var intressant, men ändå långtråkig. Jag har aldrig flugit själv förut, bara med familj eller vänner. Sällskapet gör att man har kul på resan, gör resan till en del av det roliga. Att flyga själv är astrist. Först sitta utanför gaten mellan incheckning och boarding. Jag läste Henry (Svenska Röda Korsets medlemstidning) så långsamt jag kunde. Sedan själva flygresan. Läste klart Henry och bytte sedan till en bok jag fick i studentpresent (som jag pinsamt nog inte läst ut än) (försvarar mig med att det är en tankebok full med logiska resonemang osv) (men jättespännande och intressant och läsvärd).
Jag trodde att jag skulle vara lite flygrädd, speciellt eftersom jag var själv. Vet inte vad jag skulle ha fått det ifrån, jag har nog aldrig varit särskilt flygrädd tidigare. Men, det är bra att gardera sig, liksom. Inga problem! Jag satt på flyget och tänkte 'varför fick jag för mig att det här skulle vara läskigt?'. Både start och landning gick utmärkt.
Det var ungefär världens längsta väntetid innan bagaget äntligen kom, men jag hade tur och hade en av de första tio väskorna. Började gå ut och möttes av ett hav av folk som väntade på sina nära och kära. Log för mig själv och gick vidare samtidigt som jag tänkte att det här är mitt äventyr. Bara mitt. Tog en taxi till hotellet jag bokade tidigare idag, checkade in, lämnade väskan på rummet och sen gick jag ut för att leta mat. Kom på ungefär mitt under flygresan att jag varken ätit lunch eller middag, så det var lite på tiden. Hittade pasta på ett kebabställe i tunnelbanestationen på hörnet, som jag tog med mig "hem" till hotellrummet och åt i sängen.
Och nu är jag här. Dokumenterar lite vad som har hänt innan jag somnar. Det är hög tid att sova egentligen, jag måste upp om två timmar för att flyga vidare. Jag är för exalterad. Förhoppningsvis får jag åtminstone lite sömn, men annars har jag ju flygresa imorgon där jag måste slå ihjäl lite tid. Resten av äventyret fortsätter imorgon!