tornstroms.blogg.se

En grej jag har märkt sen jag kom till min au pair-familj är skillnaden mellan måltiderna här och hemma.
   I min familj i Sverige tillagas maten, bordet dukas och sen sätter sig alla. Ingen börjar ta förrän alla har satt sig och ingen börjar äta förrän alla har tagit. Alla äter tillsammans, inget spring och inget fixande i något annat rum. Ingen lämnar bordet förrän alla är klara. 

   I min familj i Spanien tillagas maten, bordet dukas och barnen sätter sig. Mamman dukar fram soppan, barnen äter, mamman sätter sig och äter snabbt. Mamman reser sig sedan för att duka av sopptallrikarna och tar fram huvudrätten. Mamman reser sig. Mamman sätter sig. Mamman reser sig. Mamman sätter sig. Om hon överhuvudtaget ens sätter sig. Pappan sitter åtminstone vid bordet nästan hela måltiden, om han är hemma. Efter huvudrätten dukar mamman av och barnen springer till kylen för efterrätt. Jag sitter kvar och tycker att det känns himla konstigt att alla springer efter sin egen efterrätt. 

   Jag vet inte om det är en kulturkrock mellan Sverige och Spanien, eller om det är mellan mina olika familjer. Men jag föredrar att alla äter gemensamt. Det blir ett sätt att umgås, snarare än att stoppa i sig näring. Men vem vet, snart ser jag väl inget konstigt alls i den här rutinen. (Även om jag hoppas att jag behåller gemenskapsätande som föredragen måltid.)