Mitt nya äventyr
I torsdags lämnade jag mitt älskade (får man säga så när man bara har bott någonstans en månad?) Fuerteventura och flög till Barcelona. Efter drygt en timmes bilresa hamnade jag i min nya hemstad. Eller by. Det är en by. Montbrió del Camp, utanför Tarragona.
Det första jag märkte var att det var galet kallt. Jag menar kallt, på riktigt. Kom inte och säg att ni minsann har si och så många minusgrader i Sverige, för 12 grader och blåsväder är kallt när man bott i 25-30 grader solsken en månad. Det är svinkallt.
Och så den lilla detaljen; vad gör jag här? Jo, jag är au pair. Mitt jobb är att göra tre barn redo för skolan, laga mat lite här och där, hämta/lämna på skolan, leka och göra redo för sängen. Jag har hittills fått ett litet smakprov av mitt jobb, med en massa hjälp av farmorn (tackar alla högre makter för henne), och det är inte ett slackerjobb vi snackar här inte. Jag antar att jag vänjer mig snart, och hoppas på att det blir bättre.
Det första jag märkte var att det var galet kallt. Jag menar kallt, på riktigt. Kom inte och säg att ni minsann har si och så många minusgrader i Sverige, för 12 grader och blåsväder är kallt när man bott i 25-30 grader solsken en månad. Det är svinkallt.
Och så den lilla detaljen; vad gör jag här? Jo, jag är au pair. Mitt jobb är att göra tre barn redo för skolan, laga mat lite här och där, hämta/lämna på skolan, leka och göra redo för sängen. Jag har hittills fått ett litet smakprov av mitt jobb, med en massa hjälp av farmorn (tackar alla högre makter för henne), och det är inte ett slackerjobb vi snackar här inte. Jag antar att jag vänjer mig snart, och hoppas på att det blir bättre.
Och så avslutar jag med en bild på hur mitt rum såg ut innan jag dumpade alla mina saker överallt.